Cefadroxil

Cefadroxil är det enda 1:a generationens cefalosporin som är registrerat i Sverige för peroralt bruk. Klassen kännetecknas av tonvikt på grampositiver och hög oral biotillgänglighet. Den farmakokinetiska profilen tillåter dosering 1-2 ggr/dygn.

Generationsindelning som ramverk

• 1:a generationen (cefadroxil): grampositiv tonvikt, S. aureus (MSSA), beta-hemolytiska streptokocker, viss aktivitet mot E. coli och P. mirabilis
• 2:a generationen (cefuroxim): breddas mot Haemophilus influenzae och Moraxella catarrhalis
• 3:e generationen (cefotaxim, ceftriaxon): vidgad gramnegativ täckning, parenteral slutenvårdsempiri
• 4:e generationen (cefepim) och 5:e (ceftarolin): Pseudomonas respektive MRSA

[GLOSS: MSSA - meticillinkänslig Staphylococcus aureus] [GLOSS: SCAR - Severe Cutaneous Adverse Reaction, samlingsbegrepp för svåra hudreaktioner som Stevens-Johnsons syndrom (SJS), toxisk epidermal nekrolys (TEN ) och DRESS]

Plats i svensk öppenvårdsantibiotika

Cefadroxil används betydligt mer sparsamt i Sverige än i många andra länder. Strama och Folkhälsomyndighetens behandlingsrekommendationer pekar konsekvent ut fenoximetylpenicillin (pcV) som förstahand vid faryngotonsillit och erysipelas. Vid sårinfektion eller MSSA-cellulit gäller flukloxacillin som förstahand. Cefadroxil reserveras typiskt för:

• icke-typ-I-pc-allergi där betalaktam fortfarande önskas
• recidiv-tonsillit (där betalaktamasproducerande tonsillflora teoretiskt minskar pcV-effekt)
• nedre UVI hos gravida när pivmecillinam eller nitrofurantoin inte är lämpliga
• peroral uppföljning efter iv-cefalosporin vid pyelonefrit hos gravid

Mot flukloxacillin po

Cefadroxil och flukloxacillin överlappar i grampositivt spektrum, men skiljer sig kliniskt:

• GI-tolerans: cefadroxil tolereras klart bättre. Flukloxacillin po ger ofta illamående och dålig följsamhet
• Biotillgänglighet: cefadroxil ~90 %, flukloxacillin ~50 % och påverkas av föda
• MSSA-MIC : flukloxacillin har lägre MIC och är förstahand vid invasiv MSSA-infektion. Då ges alltid iv kloxacillin eller flukloxacillin
• Streptokocker: båda fungerar, pcV är ändå förstahand

Hud- och mjukdelsinfektioner vid penicillinallergi (ej typ 1). UVI.

Verkningsmekanism

Cefadroxil binder penicillinbindande proteiner (PBP ) i bakteriens cellvägg och hämmar peptidoglykan-tvärbindning. Effekten är baktericid och tidsberoende. PK/PD -måttet är fri fraktion över MIC under doseringsintervallet (fT>MIC ), kliniskt målsatt till 40-50 % för cefalosporiner.

Spektrum

Cefadroxil täcker:

• Streptococcus pyogenes (grupp A) och övriga beta-hemolytiska streptokocker
• Streptococcus pneumoniae (utom uttalat pc-resistenta stammar, sällsynta i Sverige)
• Staphylococcus aureus (MSSA) - inte MRSA
• Escherichia coli (vildtyp, ca 80-90 % känslighet i svensk öppenvård)
• Proteus mirabilis
• Klebsiella pneumoniae (variabel)

Cefadroxil missar:

• enterokocker (intrinsisk cefalosporinresistens)
• Listeria monocytogenes
• MRSA och övriga meticillinresistenta stafylokocker
• ESBL-producerande Enterobacterales
• Haemophilus influenzae (otillräcklig - här krävs cefuroxim)
• Pseudomonas aeruginosa
• atypiska luftvägspatogener (mykoplasma, chlamydia, legionella)

Farmakokinetik

Cefadroxil är syrastabilt, vilket förklarar den höga och födaoberoende biotillgängligheten. Distributionen är begränsad till extracellulärt vatten. Preparatet penetrerar inte CNS i meningsfulla koncentrationer och har ingen plats vid meningit eller hjärnabscess.

Renal dosjustering

Eftersom ~90 % utsöndras oförändrat renalt krävs dosjustering vid nedsatt njurfunktion. FASS anger:

Hos gravida sjunker serumkoncentrationerna av renalt utsöndrade betalaktamer till ca 50 % av icke-gravidas. Snåla därför inte på dos vid allvarligare infektion.

Doseringen följer Strama och FASS . Behandlingstid prioriteras kort där evidens medger.

Vuxendosering per indikation

Barn

Standarddos: 25-30 mg/kg/dygn fördelat på 2 doser (dvs ~15 mg/kg x 2). FASS godkänner även 30 mg/kg x 1 vid streptokocktonsillit hos barn under 40 kg.

Renal dosjustering

Se farmakologisektionen. Praktiskt: vid eGFR 25-50 ml/min halveras frekvensen. Vid eGFR <25 ml/min konsulteras Janusmed njurfunktion eller infektionskonsult.

Vanliga (>1 %)

• gastrointestinala besvär: illamående, diarré, buksmärta (klart mildare än flukloxacillin po)
• exantem (oftast benignt makulopapulöst, dosrelaterat)
• vaginal candidos vid längre kurer
• huvudvärk

Mindre vanliga

• Clostridioides difficile-infektion (CDI). Cefalosporiner som klass har högre CDI-risk än smalspektrumpenicilliner. Cefadroxil drar dock mindre risk än 3:e generationens cefalosporiner
• transaminasstegring, oftast asymtomatisk
• eosinofili
• positiv direkt antiglobulintest (Coombs) utan klinisk hemolys

Sällsynta men kliniskt viktiga

• anafylaxi och annan typ-I-allergi (omedelbar urtikaria, angioödem, bronkospasm)
• kolestatisk hepatit
• neutropeni och trombocytopeni vid förlängd behandling
• interstitiell nefrit
• SCAR: Stevens-Johnsons syndrom (SJS), toxisk epidermal nekrolys (TEN ), DRESS (Drug Reaction with Eosinophilia and Systemic Symptoms), AGEP (Akut Generaliserad Exantematös Pustulos)
• kramper vid grov överdos hos njursvikt

Praktiska överväganden

Cefadroxil är ett av de bättre tolererade perorala antibiotika i klassen. GI-profilen är en avgörande fördel jämfört med flukloxacillin po. Det förklarar varför preparatet ibland väljs trots att flukloxacillin teoretiskt har bättre MSSA-aktivitet. Vid förlängd behandling (>10 d) bör blodstatus följas.

Absoluta kontraindikationer

• Tidigare typ-I-reaktion på penicillin eller cefalosporin (anafylaxi, urtikaria med start <1 h efter dos, larynxödem, bronkospasm). Korsreaktionsrisken är högst för aminocefalosporiner (cefadroxil, cefalexin) som delar sidokedja med amoxicillin och ampicillin
• tidigare SCAR (SJS, TEN , DRESS, AGEP) på betalaktam

Relativa kontraindikationer och försiktighet

• nedsatt njurfunktion: dosjustering enligt FASS , undvik vid eGFR <10 ml/min om alternativ finns
• tidigare CDI: överväg smalare alternativ
• spädbarn <1 månad: begränsad dokumentation, dosering enligt specialistrekommendation

Vid icke-typ-I-reaktioner (sent debuterande exantem >72 h, isolerade GI-besvär, oklar barnanamnes) är cefadroxil i allmänhet säkert. Undvik dock vid anamnes på svår sen reaktion (SCAR).

Förstahand vid pc-allergi (icke-typ-I)

Cefadroxils tydligaste plats i svensk klinik är som betalaktam-alternativ när pcV inte kan ges:

• faryngotonsillit med strep A-fynd hos pc-allergisk patient (icke-typ-I): cefadroxil 500 mg x 2 i 10 d. Förstahand i denna nisch enligt internetmedicin och flera regionala vårdriktlinjer
• recidiv-tonsillit: cefadroxil eller klindamycin är de vanliga alternativen när pcV svikit
• erysipelas eller cellulit: cefadroxil 1 g x 2 är ett alternativ vid icke-typ-I-pc-allergi. Strama Stockholm 2025-2026 lyfter dock fram klindamycin som primärt alternativ. Lokal Strama -policy styr
• sårinfektion eller cellulit med misstänkt MSSA: cefadroxil tolereras bättre än flukloxacillin po. Vid typ-I-allergi väljs klindamycin

UVI hos gravida

Pivmecillinam och nitrofurantoin är förstahand. Cefadroxil 500 mg x 2 i 5 d är väletablerat andrahandsval vid:

• resistens mot förstahandsval
• biverkningar eller intolerans mot förstahandsval
• nitrofurantoinkontraindikation (nära partus, G6PD -brist)
• pyelonefrit hos gravid efter inledande iv-cefalosporin: peroral uppföljning med cefadroxil 1 g x 2

Var cefadroxil INTE har plats

• invasiv stafylokockinfektion (bakteriemi, endokardit, septisk artrit, osteomyelit): kräver iv kloxacillin eller cefuroxim. Peroral cefadroxil räcker inte
• luftvägsinfektion med *H. influenzae*-misstanke (otit, sinuit, KOL -exacerbation): cefadroxil saknar pålitlig aktivitet. Välj amoxicillin eller doxycyklin
• CNS-infektion: ingen relevant penetration
• pyelonefrit hos icke-gravid vuxen: ciprofloxacin eller iv-cefalosporin är förstahand
• febril UVI med sepsisbild: parenteral terapi krävs

Jämförelse med peroralt alternativ

Sammanfattningsvis är cefadroxil ett välbeprövat och väl tolererat preparat med en smal men reell klinisk nisch. Överanvändning bör undvikas eftersom cefalosporiner driver resistens och CDI hårdare än smalspektrumpenicilliner. Använd när indikationen är rätt. Undvik vid bredare empirisk öppenvårdsbehandling.